Läser Mats Svegfors bok om Dag Hammarskjöld. Snubblade över denna dikt där. Är inte så säker på att jag förstår vad Hammarskjöld själv menade när han skrev den, men jag har hittat egen mening med den. Ibland kanske det är fullt tillräckligt. Tänkte vidarebefordra den till er här:
Årstiderna har växlat
och ljuset
och vädret
och timmen.
Men det är samma land.
Och jag har börjat känna kartan
och väderstrecken.
(Vägmärken, 24 augusti 1961)
