Innebandyn över

Då var turneringen över för detta året. Vi åkte ut (på en för vår lagstyrka sett ganska rättvis nivå) i kvartsfinal mot ett lag vi i vanliga fall borde kunna slå vilken dag som helst (uppenbarligen motsägelsefullt eftersom vi inte gjorde det denna gång och alltså inte vilken dag som helst). En rolig turnering var det dock, med motstånd av olika former och klasser. Väl mött nästa år, då helst med lite mer tur med tiderna kanske… (Ja e int bitter…)
För att återblicka.

Match nummer ett för turneringen startade vid 01.55; till vår förvåning bestod motståndet av ett lag med endast tjejer. Lite ur balans, och osäkra på hur vår inställning till detta skulle vara, så gick vi ut på plan för att omedelbart bli varse om vilket tempo och vilket spel som skulle hållas. Tjejerna hade en klart medveten taktik och var väldigt fokuserade; fysiskt starka gick de in med full fart och ofta två man på bollhållaren. De riktade in sig på att störa oss där vi trodde vi var överlägnsa, alltså fysiken. De gick rakt på kropp med bra tacklingar som klart fick oss ur balans. Jag fick ett slag av en hög klubba i ansiktet, så nu sitter jag här med en bula på kindbenet som ser rätt mobbat ut. Efter ett tag lyckades vi dock spela runt dem mer och mer eftersom som deras fokus inte låg speciellt mycket på spelet; vilket vi senare skulle se att dem också egentligen behärskade helt okej. Målskyttet inledes med en straff för vardera laget; jag gjorde ett solomål som av någon konstig anledning blev bortdömt eftersom domaren tydligen inte såg det och istället dömde straff för att försvararen stod i målgården. Sen stod jag i målgården och fixade en straff till dem istället. 1-1 alltså. Efter detta återstod cirka 17 minuter vilka bestod mest i att vi dribblade runt och spelade, ibland, runt vilket gav resultat. Mål på mål trillade in och när slutsignalen ringde så ledde vi med 15-1. Efter deras straffmål så hade vårat mål med matchen varit att inte ge dem något spelmål; således avklarat.

Andra matchen var mot ett gäng matchokillar i ganska roliga outfits. Dem hade trasiga t-shirts och någon form av kjolar på sig. Dem hade en liknande taktik som tjejerna; inte jättemycket spel men desto mer på kropp med tacklingar. Detta fick oss, och särskilt mig, klart ur balans som i kombination med en taskig mage på min sida gav irritation. Vi försökte få igång vårat spel mer och mer men var inte väldigt framgångsrika, dock när vi vid få tillfällen fick passningarna och positionerna rätt så gav det också resultat vilket förde upp oss i slutminuterna till en ledning med 5-3 som dock skulle sjunka till rätt stressande och faktiskt pinsamma 5-4 efter att jag blivit utvisade för kort avstånd på ett av deras frislag. Har själv ingen uppfattning till mitt avstånd, kommer faktiskt inte ihåg. Domaren verkade säker, men samtidigt var han rätt dålig. I vilket fall, med slutsignal i hand så stod det 5-4 till oss och avancemang var nu väldigt troligt eftersom detta lag tidigare fått stryk av det fjärde laget i gruppen, det vi ännu vid detta laget inte mött.

Efter denna matchen så inledes en två matcher lång vila för vår del, vilket delvis var lite oturligt eftersom våra motståndare hade match direkt efter oss och således skulle varit mer trötta om de fått spela två matcher i rad. Som det blev nu fick de alltså en matchs paus efter sin match. Samtidigt som de inte hade någon avbytare så hade det troligen kunnat påverka lite.

Så inledes sista matchen. Motståndarna hade endast tre man men som kompensation var dem positions och passningssäkra. De flyttade ut sina två offensiva spelare långt ut på kanterna och lät bollen rulla. Vi hittade inte vårat positionsspel och var tydligt osäkra på vart vi skulle stöta och hur vi skulle stöta. Målskyttet inledes från deras sida med 1-0 på ett backskott. Något som fick oss att delvis bli rädda för att släppa backen längst back, som vi annars hade gett mer utrymme. Därefter kvitterade jag med kanske mitt bästa mål i turneringen, ett hårt direktskott från strax över halvplan så att backen som försvarade deras mål inte riktigt hann med i förflyttningen och inte förmådde täcka mål. Matchen flöt på med överlägset bollinnehav från deras sida, i trakterna av gissningsvis 60-70 procent. Vi jagade förgäves och lyckades inte prata in varandra i ett effektivt spel som annars kunde resulterat i mer bollinnhav. Fram till 3-3 var vi med i matchen tack var lite tur och mycket hårt jobb. Dock var de sista åtta minuterna katastrofala. När de gjort 4-3 var vi tvungna att börja göra något för att över matchen men detta resulterade istället i ett spel som gav dem mer fördel och ett par bollar till smet in vilket tillsammans med att vi redan var klara hade dålig inverkan på vår kampvilja och matchen slutade 7-3 till dem. Således blev vi tvåa i gruppen.

Något värt att notera var matchen mellan tjej-laget och det fysiska kill-laget. De körde stort sett samma spel. Detta resulterade i att killarna inte kunde spela sitt spel eftersom de inte ville gå in lika hårt på tjejerna som de gjorde på killarna. Tjejerna fick ett par spel mål och började få självförtroende också i spelet vilket gjorde att de faktiskt långa perioder förde spelet och också ledde matchen. I andra halvan av matchen lyckades killarna kämpa till sig en tvåmålsledning och det tyckte se mörkt ut. Men kampviljan verkade finnas kvar i tjej-laget och de vände matchen och vann. Tror slutresultatet blev 7-6 till tjejerna. Rätt kul resultat!

Nu var klockan 04.00 på natten och dusch samt hemgång och krabb med att få reda på tiden för vår nästa match, kvartsfinalen, resulterade i att vi var hemma och kunde somna vid 05.00. Vår match började vid 09.00 så uppgång fick bli ått, således 3 timmars sömn. Det kändes lite orättvist eftersom våra motståndare spelat på kvällen innan och alltså fick en hel natts normal sömn.

Vårt motstånd i denna matchen var lite likt vårat eget spel. En del spring, en del spela runt, och delvis ett okej positionsspel. De inledde med ett dåligt 1-0 mål sen gjorde jag kvitteringen på en rätt mycket sämre kopia på min förgående kvittering. Efter detta tog vi delvis över matchen, inte spelmässigt men våran individuell spelförmåga gjorde ändå att vi konstant ledde med ett mål fram till 4-3. Här slog vår osamspelthet och relativa naivitet in. Alla på planen i vårt lag sprang och bytte samtidigt när de har frislag; Hasse upptäcker detta och stannar kvar efter att först sprungit för att bytta. Jag inser inte att han gör så och går ut för att täcka vår öppna målbur. För många spelare på plan således och två minuter till oss. Detta ger dem tyvär 4-4 och vi spelar nu för ett vinstmål. Ett jefla skitmål bakåt, för att uttrycka mig partiskt och hårt, med bara två minuter kvar stressade oss och tvingade oss att lyfta vår 70 procentiga insats högre de sista minuterna när vi fick jaga boll för en kvittering. Vi förmådde inte höja insatsen, 70 procent visade sig vara 100 procent för morgonen. Vilket i efterhand har gett upphov till en skörd av olika ursäkter för att lätta på bitterheten och den delvisa besvikelsen. Med 5-4 som förlustsiffror begav vi oss ur denna turnering. Bitter men rätt plats efter förmåga. Vi hade tur med relativt lätt motstånd i kvartsfinalen men hade tydligen inte det i oss.

Tack för denna gång, väl mött nästa år.